Vanliga frågor och svar (FAQ)

Nej, även om det var så det började. Vi stöttar självfallet alla anhöriga/närstående till någon som använder något beroendeskapande på ett sätt som påverkar de berörda negativt.

Sedan har vi bland annat till följd av våra stadgar ett fokus på narkotika i opinionsarbetet, och mycket av vår verksamhet handlar om narkotika. Men som ett exempel har några av våra föreningar den senaste tiden haft föreläsningar om spelberoende.

I våra föreningar blir verksamheten vad man gör den till. Och känner t ex någon anhörig/närstående till någon som är spelberoende att den kan få hjälp eller stöd av våra rådgivare etc så är den lika varmt välkommen som någon annan!

Det kan vara svårt att upptäcka ett missbruk. Har du tur får du se ditt barn i berusat tillstånd när han/hon kommer hem och mår dåligt, men som regel brukar ungdomar hålla sig hemifrån när de gör sina första försök. Föräldrar stiftar sannolikt först bekantskap med bakruset om barnet druckit alkohol. Han eller hon är då oftast trött, verkar håglös och likgiltig eller mår allmänt dåligt.

Mycket svårare är att upptäcka om barnet tagit narkotika eller narkotikaliknande preparat. Om barnet fortsätter med sitt experimenterande och börjar använda droger mer regelbundet kommer du förhoppningsvis att märka det. Ett tecken kan vara personlighetsförändringen, vilket kan vara nog så svårt att skiljas från vanlig pubertetsutveckling. Ta ändå din oro på största allvar och börja prata med barnet.

Några klassiska tecken att ta fasta på:

• Pengar lånas eller försvinner. Prylar säljs.
• Ovanligt många telefonsamtal/mobilen/internet.
• Alltid på väg ut.
• Nya och i sammanhanget okända kompisar.
• Otillgänglighet – allt förtroligt prat är som bortblåst.
• Föraktfull inställning till gamla kompisar, intressen, familjen och skolan. Nya ideal.
• Slö och nedstämd.
• Arg och aggressiv.
• Konstig blick och ostadiga handrörelser.
• Röda ögonvitor.
• Ofta snuvig och täppt i näsan.
• Mycket godissugen och törstig.
• Sover oroligt och har mardrömmar.
• Skolk.

De närmaste känner på sig att något är fel.
Skola, polis, fritidsgård, andra föräldrar eller oroliga kompisar hör av sig med misstankar

Oavsett hur du har fått reda på eller misstänker att ditt barn använder droger av något slag måste det leda till en stark reaktion. Försök ändå behålla lugnet! Inget blir bättre om ni kommer på kollisionskurs med varandra. Var inte anklagande, men allvaret måste markeras tydligt – att familjen inte accepterar det här.

När du nu fått en bekräftelse på att ditt barn håller på med droger, ställ adekvata krav. Markerar du inte ditt ställningstagande kan ditt barn uppfatta detta som att det är ok med droger eftersom ingen tycks bry sig om vad han/hon gör. Var därför rak och ärlig mot ditt barn. Men ändå observant. Det är mycket vanligt att barnet inte vill erkänna för sina föräldrar att det håller på med droger. Han/hon blir snabbt mästare på att manipulera och dölja fakta. Lita därför på din intuition, kärlek och ditt sunda förnuft. Är du osäker – ta gärna kontakt med FMN på hemorten eller i din närhet för rådgivning, stöd och hjälp. FMN har egna erfarenheter och kan hjälpa dig tyda signaler och i kontakter med t ex. socialtjänst, polis, fritidsledare, ungdomsenheter m.fl.

Titta framåt – inte bakåt!
Börja inte med att leta orsaker bakåt i tiden. Det hjälper ingen just nu och historien kan ingen ändra på.

Leta heller inte efter fel hos dig själv eller hos ditt barn, dennes kompisar, etc. Tillgången på droger, grupptryck, fel kamrater vid fel tillfälle är kanske orsaker till att just ditt barn testat droger. Men det är ändå till syvende och sist han eller hon som själv har valt att göra det.

Isolera dig inte!
Försök inte på egen hand för länge. Tro inte heller när ditt barn säger ”det var bara en gång… aldrig mer”. Föräldrarna är för det mesta de sista som får vetskap om att barnet håller på med droger. Alla undersökningar visar att när föräldrarna får kännedom om detta, har missbruket pågått under lång tid.

Ju tidigare insatserna görs desto lättare är det att få stopp på missbruket. Glöm inte att du hela tiden bör hålla ditt barn informerad om vilka kontakter du tar och vad det är som händer. Annars finns det risk för att han eller hon känner sig åsidosatt och att kontakten er emellan tar skada.

Om drogmissbruket fortsätter, trots kraftfullt agerande från föräldrarnas sida, kan det bli aktuellt att koppla in socialtjänsten. Du och ditt barn får då kontakt med en socialsekreterare som ansvarar för de insatser som samhället erbjuder.

FMN kan ge dig stöd!
Som förälder kan du naturligtvis kontakta din närmaste FMN-förening där våra rådgivare har egna erfarenheter av missbrukande anhöriga. Vi försöker också lotsa dig förbi alla fallgropar som vi själva ramlat i.
Inom FMN har alla avlagt tysthetslöfte.

Vi är inte experter på preparat och hur kroppen reagerar, varför vi hänvisar till CAN.

CAN är ett nationellt kompetenscentrum med undersökningar, forskning och kunskapshöjande insatser om alkohol, narkotika, dopning, tobak och spel.

CAN driver även drugsmart som hjälper dig att hitta den information du söker om alkohol och andra droger. På faktasidorna finns de vanligaste preparaten listade. Här kan du också läsa om droger och samhället och hitta svar på vanliga frågor. drugsmart.com